Konserten.

2013-06-02 - 11:51:00
Hej "K" :) Jag är helt och fullt medveten om att jag inte har pratat om konserten, och jag vill bara försökra om att det inte är för att den inte betydde något, för det gjorde den verkligen. Jag tror att anledningen är för att jag var otroligt ledsen och deppig efter konserten. Jag vet, det låter helt sjukt, eftersom att det var den bästa stunden i mitt liv att se dem på scenen. Men jag var mest lycklig under själva stunden jag såg dem, och innan, inte efteråt.
 
Jag blev förkyld och fick feber några dagar innan onsdagen. Så jävla typiskt, men det fanns inget jag kunde göra. Kvällen då konserten var var jag fortfarande lite febrig och hade en jävla hosta. Jag sket i det och gick ändå, och när vi kom in på själva arenan var vi så jävla glada. Det var så otroligt stort, och vi var ändå väldigt nära scenen. 
Min kamera jag hade med laddade ur innan de började. Så otroligt pinsamt, haha! Det var för att jag trodde att jag hade tagit fulladdade batterier, men det hade jag inte. Jag brydde mig inte så mycket, fast ändå förstörde det hela upplevelsen liiite.
 
När det kom ut på scenen var det en sån otrolig känsla. Jag försökte vara så närvarande jag kunde och intalade mig själv att det här händer bara en gång. Jag ville gråta så jävla mycket men jag kan aldrig det i sånna situationer. Jag och mina kompisar tittade på varandra och bara tog in the moment, och jag ska inte ljuga, själva konserten var det bästa jag har varit med om.
 
När de körde moments och flög i luften tillbaks till scenen (de hade flugit fram till en scen i mitten av arenan) så sprang vi t.o.m fram och såg dem ännu närmare.
 
In mot slutet av konserten började jag må dåligt, kände febern och fick otroligt ont i ryggen, benen, fötterna, och fick svårt att stå. Jag försökte ändå njuta allt jag kunde, och sket i hostan och bara skrek och sjöng med. 
 
På vägen hem har jag aldrig mått sämre, min feber hade nått max och jag hade ont överallt och var helt enkelt väldigt sjuk. Det var svårt att ta sig hem pga trafiken och alla fans, men efter ett ganska långt tag kom jag hem och somnade antagligen direkt.
 
Jag tror att anledningen till att jag tyckte att upplevelsen samtidigt var jobbig var för att jag så himla gärna ville att killarna skulle se mig. Jag ville bara visa hur mycket jag älskar dem och hur otroligt mycket de har förändrat mitt liv. Men det kan jag förstås inte begära, och tro mig, upplevelsen var den bästa stunden i mitt liv i alla fall. Jag tror att det starkaste momentet var när man såg på den här stora skärmen (där det som de filmar visas), ett par fans som höll i lappar där det stod "Thank you for saving our lives". Det var otroligt känslosamt.
 
Hade i alla fall en sjukt bra kväll ändå. Förstår om ni tycker att jag är konstig för att jag berättar om de stunderna då jag faktiskt inte var glad, men jag berättar bara sanningen för er. Men tro mig, majoriteten av tiden var seriöst de bästa stunderna i mitt liv.
Kommentarer
Postat av: Daniella Chanelle

Vad skulle du göra nästa gång för att dom kanske skulle se dig då? :) lapparna var ju smart

2013-06-02 @ 12:28:28
URL: http://vapenbroder.blogg.se/
Postat av: Daniella Chanelle

Har du funderat på att kanske skriva ett brev till dom, var och en? C: då kan du ju uttrycka dig på ett sätt som kanske inte går i en stor folkmassa :)

2013-06-02 @ 13:18:33
URL: http://vapenbroder.blogg.se/
Postat av: sigridselberg ▲

Sv; åh tack så mycket!

2013-06-02 @ 15:46:38
URL: http://sigridhjartafoto.blogg.se
Postat av: Saga Westin

Jag var också där och det var helt otroligt :D Tråkigt att du mådde dåligt men bra att du ändå kunde fara och se killarna!! :) Kram

2013-06-15 @ 15:00:55
URL: http://www.sagawestin.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (publiceras ej)

Bloggadres/Hemsida:

Vad har du på hjärtat?:

Trackback